Kristin Mellqvist

Nu är det lite mildare ute vilket iof är ganska skönt men tyvärr blåser det mer idag. Jag har hellre 7-10 grader kallt och vindstilla än 2-3 minusgrader och blåst. Men vad jag såg på nyheterna så skulle det bli kallare igen. :-)

 

Chosan har varit i farten ordentligt sista dagarna igen och jag börjar bli ganska trött på hennes beteende. Hon överdramatiserar precis allt. I förra veckan skulle jag rida runt vår lilla slinga på 1 km och trava och galoppera lite i snön. Det gick bra så länge jag skrittade men så fort jag började trava spände hon till sig, tvärnita och ställde rätt upp på bakbenen. Jag satt kvar och efter ett par diskussioner till om vi skulle gå eller inte så blev hon övertalad och vi skrittade rundan. När vi vände tillbaka skulle hon få galoppera lite hemmåt för det brukar gå bra men då skjuter hon rätt upp i luften i stället, huvudet mellan frambenen och ryggen upp som en märla och så stöter hon med frambenen. Jag satt kvar även denna gång.

 

I söndags skulle jag och Malin in till ridhuset och när det var så kallt så lät porten till ridhuset mer än vanligt och knastrade lite. Damen i fråna blev skit rädd och det räcker ju då inte med att bara hoppa pt sidan utan då ställer hon sig rätt upp igen, kastar sig om i princip på Nonne som stog bakom varpå jag tappar henne så klart. När hon nästan hoppade in i Nonne blev ju han rädd och kastade sig på Malin som så klart tappade honom och så drog de i full galopp till andra sidan stallet och ner bakom Kjell och Eva-Lenas hus. Suck....det var bara att hämta dom och då fick Malin öppna dörren. Jag stog kvar uppe på vägen med Chosan. Då gick det bra. Sen började proceduren om när vi kom in i ridhuset och hon slet sig och sprang lös där i stället. Snälla ge mig tålamod.

 

Idag skulle jag gå ner på fältet och rida lite, tänkte att när hon gick rätt ordentligt igår och dagen innan så är hon inte liiiika explosiv, trodde jag ja.....

 

Skrittade runt halva fältet, travade sedan en bit och när vi kom till det stället vi gick in på fältet så var det kört igen. Då skulle hon bara hem. Vi stog där ett tag och hon vägrade gå åt det håll jag ville och ställer sig på bakbenen igen, rätt upp och ner. Den här gången tänkte jag att det är bättre att jag får henne dit jag vill även om jag får gå så jag tänkte att för att slippa bråk gick jag av och skulle leda runt henne. Hehehe nu du, tänkte jag, nu ska jag vinna. Mmmm eller hur!!!!! Det är ju en rödhårig fux vi pratar om. Vi kom väl kanske 10 meter sen ställer hon sig rätt upp på bakbenen igen och sliter sig så klart, vem kan hålla kvar i tygeln när det går lika snabbt så man inte ens hinner blinka? O så skenar hon tillbaka till stallet. Mitt tålamod börjar tryta kan jag lova....

 

Jag gick tillbaka till stallet, gick in och hämtade en lång lina, en kedja och ett spö. Gick ut ocg hämtade henne, satte kedja på henne och började gå rundan igen. Denna gång snäll som ett lam, iaf halva vägen. Sedan började hon igen men nu kände hon att jag hade kedja på henne så d¨gav hon upp direkt och vi kom runt rundan. Suck....... Ska det behöva vara så här? Måste jag rida henne i ridhuset varenda jävla dag rent ut sagt. Hon har ju lärt sig att om hon ställer sig på bakbenen och sen skjuter upp i luften så är risken att jag åker av ca 99,9%

 

Hmmm, måste komma på ett sätt att få henne att ge sig när hon börjar så här. det är inte ens kul längre........ Funderar så det knakar nu!